Både satir och underhållning i Dalins visor

 

Olof von Dalins visor skrevs ibland med ett politiskt syfte, men ofta för att underhålla vid hovet eller i annat sällskapsliv. Kanske såg det ut som på Stefan Gustafssons teckning, där Dalin presenterar nyskrivna texter för en förväntansfullpublik. Kom fria sinnen hit! är en CD med visor av Olof von Dalin som gavs ut av Proprius 1999. De är tolkade av Martin Bagge tillsammans med Mikael Paulsson och visar en dittills ganska okänd sida av Dalin. Tidigare hade man bara känt till ett fåtal av de melodier han använde – för liksom Bellman använde han sånger som hans åhörare redan kände till och satte ny text till dem. Musikforskaren James Massengale, redan känd som expert på Bellman, hade börjat att reda ut texter och melodier även för Dalin. Han knöt samman sina forskningsområden och 2013 publicerade Olof von Dalinsällskapet hans Ämneswennen & Hofskalden, där han förklarar på vilket sätt Olof von Dalin påverkade och var en förebild för den betydligt yngre Bellman. I boken finns rikligt med texter och noter.

Skatan sitter på Kyrko-torn

”Skatan sitter på Kyrko-torn” är kanske Dalins mest kända visa. Melodin är från fransk medeltid. Den brukar kallas ”Ro, ro till fiskeskär” efter en annan text, och används senare av Bellman i vaggvisan ”Lilla Charles, sov sött i frid”.

 WISA, ur Witterhets-Arbeten I-V (1767)

Skatan sitter på Kyrko-torn
Och Gåsen läggs i en gryta:
Och den som har sitt hjerte-korn
Behöfwer dermed ej skryta.

Lilla Wän, kom tag i ring,
Och dansa gålfwet i splitter:
Gör inte narr af hjerte-sting:
jag känner bäst hwar det sitter.

Hiss up segel, nu ha wi wind
jag wågar altid på skutan:
Hwar tar sin, så tar jag min,
Och stackar den, som blir utan.

Hafwet swallar och skeppet far,
Från Götheborg och til China:
Och den sin Wän i tankar har
Kan intet rasa och flina.

Foglen sjunger i grönan lund,
och qwisten börjar at bära:
jag tänker på hwar rolig stund,
Som jag lär få med min kära!

Sätt dig neder i bara snön,
Så fryser du ej om pannan:
Och om min Ängel ej wore skön
Så tog jag säkert en annan.

 Nöjd levnad

Dalin lär ha varit en man med enkla vanor, trots att han långa tider vistades vid hovet eller hos rika vänner. Den här lilla versen om vad man behöver för att må väl kan säkert vara uppriktigt menad. Den har sjungits till en melodi, ”Allegretto”, av Johan Helmich Roman.

 Ur Witterhets-Arbeten I-V (1767)

Äta litet, dricka watten,
Roligt sällskap, sömn om natten,
Käckt arbeta, lägligt bo,
Stillhet någon stund på dagen;
Det är lagen,
För min hälsa och min ro

 Kulna höst

Olof von Dalin gifte sig aldrig. Kanske speglar den här skämtsamma visan hans egna funderingar? Lyssna på den bland Martin Bagges musikaliska vandringar i Litteraturbankens ljudarkiv! 

Kulna höst med regn och töcken,
Bara backar, torra trän,
Ängar magra som en öken,
Tomma fält och fåglaskrän,
Isbelupna kärr och hagar,
Mörka gång och hala stig,
Långa nätter, korta dagar,
Sägen! skall jag gifta mig?

Horn, som krönt så många pannor
Torde även kröna min;
Hustruns knorr samt hot och bannor
Värre är än själva hin.
Skall jag tåla sura miner,
Buller, harm och ordakrig,
Vaggegods, som illa viner?
Nej! jag vill ej gifta mig.

Tyst likväl: i kalla sängar
Roligt är att ha kamrat.
Vacker flicka, vackra pengar,
Vackra gods, samt hov och stat,
Vackra barn, som ropa pappa:
Ack, vad fägnad innerlig:
Kyssa, ta i famn och klappa! –
Jag tror väl jag gifter mig.

Men ännu ett ord i laget
Tänk, om jag då råkar på
En som är av förra slaget;
Huru ville det då gå?
Får jag ock av sista stycket,
Och jag skulle änkling bli:
Månn´ tro då mig hulpe mycket
Giftermål och frieri?

Så står jag bland tvenne lågar,
– Dock, jag tror jag låter bli!
Men, stor sak, jag tror jag vågar,
Lyckan står dem djärvom bi.
Flickor, kom! – nej, bliv man ute!
Ack, vart skall man vända sig?
Sist jag stannar i det slute´:
Gud vet om jag gifter mig.