Poems by Olof von Dalin translated by Alan Crozier

On Urban Life

Blissful groves and pleasure gardens,                                   
Stockholm’s gifts for us to keep,
Where the shepherdesses’ faithful
Sheepdogs know their masters’ sheep.
All the sprightliness of nature
Plays in every cheerful square.
Man and beast alike rejoicing,
Never know the slightest care. 

See the ground all strewn with flowers
With a fragrance sweet as balm.
Babbling springs outside the windows,
Purl and flow in gentle calm.
Leafy woods adorn our harbours,
Where the birds pour forth their song.
Nymphs in satyrs’ fond embraces,
Never find the day too long. 

Rooms where talk flows from the juices
Of the malted barleycorn,
Nightingales’ delightful voices
Blending with the shepherd’s horn.
Even when the sun has vanished
And the hours of sleep begin,
From the cave we hear Pan loudly
Play his tavern-violin. 

Bones that tire of love’s excesses
Find soft fields where they can rest.
Here the air is pure and soothing
For each ailing brain and breast.
Never are the bonds of friendship
Broken here by war and strife.
Shame on you who praise the homely
Peace and calm of country life.

Öfwer Stads-Lefwernet

Sälla parker, täcka lundar,
i det liufwa Stockholms skiöt,
der Herdinnors trogna hundar
känna deras herdars nöt!
der all qwickhet af naturen
spelar på de glada torg,
och der menskian liksom diuren
aldrig wet af minsta sorg.

Marken blomster strödd wi finna,
hwaraf lukten är så skiön:
under fönstren källor rinna
med et sakta sorl och dön:
skogen pryder wåra hamnar,
der upstämmer foglars sång,
Nympher i Satirers famnar
finna der eij dagen lång.

Från de rum, der safften talar
af et brändt och mältadt korn,
hörs de liufwa näktergalar
bland et liud af herdars horn:
ja på sielfwa sömnens timar,
när man glömt den klara sohl,
gamla Pan ur grottan stimar
med sin kära Krog-fiol.

Wåra fält, så släta, miuka,
hwila kärleks-matta ben:
hiärnar, hiärtan, yra, siuka
få här lufften tyst och ren.
här bli aldrig wänskaps-bandet
rifwit löst af split och krig:
du gemena ro på landet,
far nu wäl och skiäms och tig.